tisdag 25 juni 2013

Att känna sig utnyttjad

Först: Välkommen hit till bloggen. Jag har ingen aning om vad framtida inlägg kan tänkas innehålla, men förmodligen blir det mångt och mycket sådant som berör och påverkar mig, precis som i alla andra miljoner bloggar världen över.
Det här första inlägget kommer i alla fall att handla om den svenska arbetsmarknaden och framför allt om arbetslöshet.




Egentligen borde jag kanske inte klaga över min livssituation, för ärligt talat så är den helt okej, säkert hundra gånger bättre än vad den är för många andra. För tillfället praktiserar jag på ett litet företag och trivs hur bra som helst. Folket som jag jobbar med är sköna, arbetsuppgifterna är tillfredsställande och arbetstiderna är bra. Vad är då haken? Jo just det att det är en praktikplats, vilket betyder att företaget inte har några som helst utgifter för mig i form av arbetsgivaravgifter, lön osv. Jag jobbar alltså gratis.
Betyder det här då att jag inte får ett ynka öre, trots att jag arbetar precis lika mycket som alla andra i företaget? Självklart inte, så korkad är förhoppningsvis ingen.
Varje månad betalar försäkringskassan ut en liten summa till mig, det brukar ligga någonstans runt 3000 kr sådär.
Tretusen kronor i månaden motsvarar en timlön på 18,75 kr. 
Snacka om att känna sig utnyttjad, inte av företaget, men av systemet. Hur många tusen är vi i det här landet som hela dagarna gör samma arbete som "riktiga" anställda med "riktiga" löner?

Företag över hela landet skriker efter arbetskraft, samtidigt som hundratusentals söker efter jobb.
En tvååring kan göra den enkla uträkningen: Arbetssökande + jobbtillfällen = arbete. Men icke! Verkligheten ter sig tyvärr annorlunda.
När det nästan krävs en högskoleutbildning för att städa toaletter eller ta hand om dagisbarn är någonting väldigt fel, åtminstone ur mitt perspektiv. Hur fungerade samhället förr när inte alla var akademiker?

Jag antar att det jag vill få sagt med det här är att det är väldigt tröttsamt att gå runt arbetslös, det är en tung heltidssysselsättning med höga krav, men som ger så fruktansvärt lite tillbaka och den som påstår att det inte är ett problem har fel.
Hur löser vi problemet då?
Ingen aning, jag har ingen lösning, det är inte min uppgift att hitta en heller. Allt jag kan göra är att hoppas på att den kommer inom en snar framtid eftersom det här är ohållbart i längden.

Ibland önskar jag nästan att någon bara ville starta en revolution mot hela skiten.

/T